Ok nu pirrar det lite..

sommarprat

Hmm ja, nu kommer väl hösten så det kanske är lagom att fortsätta med bloggen nu då. Kan ju alltid låtsas att jag har haft ett sommaruppehåll, fast sanningen är att jag tappade det, som jag gör med det mesta.. Men nu fick jag lust igen. Så, here we go!

Känner mig både lite tom och alldels för full av känslor, och om vi ska vara ärliga, vin.. Mår mycket märkligt just nu. Har på ett sätt fått precis det jag vill ha, på pappret. En kille. Inte en man har jag kommit underfund med, men en kille. Det är detta som jag övertygat mig själv om alla de gånger jag tvivlat och trott att det är något fel på mig, att jag bara inte har träffat nån som är bra och som faktiskt vill ha mig! Men nu har jag det, men det känns inte bra, det känns tomt och olusigt. Jag vill så gärna bli kär. Vill verkligen det. Har tänkt att det räcker med nån som är snäll som vill ha MIG. Men det gör inte det och jag känner mig otacksam. Här står han ju, en skit bra kille och jag känner ingenting! Inte det minsta pirr. Men jag ska inte sumpa det här för lätt nu. Jag ska ge det en chans till, nästa gång kanske jag känner något, nästa gång kanske det pirrar.

En tugga trä kanske?

Just nu är jag så frustrerad att jag måste hindra impulser att bita i skrivbordskanten och slå huvudet i väggen.... Det här går inte! Jag kan omöjligtvis hinna skriva ett kandidatarbete på 3 dagar, som dessutom skall hinnas läsas igenom av min handledare innan jag lämnar in det. Gah!!!! Jag får inte ned något vettigt på datorskärmen. Det brukar alltid infinna sig en "kniven mot strupen"-adrenalin rush men inte nu, nu känner jag mer för att lägga mig och dra täcket över huvudet och bara sova lagom till den 6:e juni, men det går ju inte jag måste fixa detta. Måste. Så nu ska jag försöka skriva istället för att hänga på FB eller googla på sjuka saker som Runar Sögard och fäbojäntan...

Adjö!

Gah!

Oh Yes Så funkar jag!

Nu är det nedräkning tills kandidatuppsatsen skall in, jag har inga resultat... 11 dagar, jag har skrivit en sida. EN! Hur i h-vete skall det här gå!

Hittills har det varit en väldigt bra vår. Labbet har varit intressant och folk där är så himla trevliga. Men just nu är allt mer åt angst hållet! Varför ska jag alltid vara ute i sista minuten? Vad är grejen med det! Men idag är det söndag, då får man väl vila? Jag var faktiskt på labbet igår från 10 till tjugo över nio, jag missade till och med malenas uppträdande! Ja, så får det bli om jag skriver en rad idag så kommer jag vara nöjd! Eh, det här med pepptalk från sig själv funkar sådär alltså...

Vi kör en måbra-låt istället


Ready 2 wear!





http://www.youtube.com/watch?v=YJMS9Tk7394

Sömntutan gör skäl för namnet

Jag har sovit. Jättelänge! Vaknade kvart i tre, fast men det här jäkla tidsomställningen var ju klockan helt plötsligt kvart i fyra!!! Helt sjukt, jag har sovit bort hela dagen. Kan ha sin förklaring i att jag inte var hemma förrän halv fem igår.. Det var trevligt, verkligen, alltid lika roligt med spex! Det var en riktig helkväll! Började hemma hos Sara vid fyra med vin bubbel och ost, sen var det dags för spex och toddy! De var så grymt duktiga! Det är nåt med killar på scen alltså, är svag för sånt.. Sen var det supé och dans, trevligt som sagt.

När jag hade varit på disco brukade min pappa alltid säga "jaha trevligt, inte så kul då" Jag blev alltid så förbannad på honom, men det ligger nåt i det där, hade nog sett fram emot den där kvällen lite väl mycket, så det blev nog lite av ett antiklimax. Eller så känner jag bara så nu för att jag är lite bakis, då brukar jag bli lite låg, säkert nåt kemiskt, typ brist på salt och fett, min oerhört vetenskapliga teori! Nu ska jag kika på bilderna från igår, brukar alltid bli en "rolig" överraskning, ha ha!

Hujedamej!

Så, nu har kandidatprojektet börjat på allvar och idag var ännu en 10h dag på labbet, misstänker att det kommer att bli ett antal sådana... Alla är superhärliga och goda vänner, kan bero på att de tillbringar typ all sin vakna tid i labbet.. Men jag trivs! Har hittills sysslat med kloning, låter coolt va! Helt sjukt va man kan göra egentligen!

Här om dagen tränade jag för första gången sen innan jul....! Hrmm, ja jag vet kroppen mår sååå bra och man blir piggare och allt sånt, men jag är inte gjord för det. Jag hatar att träna!
MEN jag har hittat en form som jag faktiskt tycker är kul. Afro! Det var i alla fall det jag körde i söndags, min träningsvärk gick over i natt.. Alltså i tre dagar rörde jag mig som en gammal tant och sa aj aj aj varje gång jag skulle sätta eller resa mig upp. Det kändes som om min rygg skulle gå av! Kan i sig vara ett ganska bra skäl till att jag borde fortsätta...

Mina älskade vänner har precis varit här och käkat våfflor med glass grädde och drottningsylt, supergott! Mitt kök är så litet att man kan nå allt sittandes på stolen, mycket praktiskt, men kanske liiite trångt för sex tjejer som lagar våfflor. Men finns det hjärterum finns det stjärterum som man säger! Igår sa jag ajöken adjö till en av handledarna som skulle gå, han blev full i skratt och undrade om han förflyttats till 30talet, hmm jag kanske slänger mig men uttryck som om jag vore 70 år, men jag gillart!

Nu ska jag sova. Sussa sött!

Reality check?

Jag har precis sett på säsongsavslutningen av The Tudors. Fy fan. Helt sjukt, han verkade vara helt galen, Henry VIII! Det som är ännu värre är att det fortfarande finns sådana personer på vår jord som sätter sig över allt.. Som anser att de kan bestämma vem som lever eller dör, att de är allsmäktiga. Det är skrämmande. Från äckliga gubbar i Österrike till mäktiga män som styr över länder. Har vi inte kommit längre? Kommer någonsin maktgalna personer förblindade av girighet att försvinna? Eller är det så människan är? Att det som driver oss att utvecklas, att hela tiden vilja ha mer är också det som går överstyr hos vissa individer. Som får dem att begå fruktansvärda illdåd. Ikväll känner jag mig uppgiven! Det är lätt att tro att allt är bra när man bor i lilla Sverige, men vi har bara haft en fantastisk tur att vi har hamnat här. Du skulle lika gärna kunnat födas i ett land med förtryckarregim eller i en liten stad i Österrike...

Men funderar man för mycket över all jävla orättvisa som finns i världen skulle man bli helt galen! Jag gör inte det så ofta, men jag är ändå tacksam för de dagar jag känner så här. Det blir liksom som ett litet uppvaknande, mina till synes ibland stora problem är egentligen bara småpotatis! Nu ska jag sova och försöka att inte drömma om halshuggningar.

Godnatt!