Aj, aj, aj..

I dag råkade jag få syn på ett gammalt dokument på min dator som hade det fantasifulla namnet "hej". Började läsa och såg att det var något slags försök till dagbok, bara två dagar, så typiskt mig. Men jag tyckte att det var lite roligt, var inte på det mest positiva av humör när jag skrev det så att säga.. Lite galet självutlämnande, men det är la tanken med bloggar eller? Well, here goes:


16/9
Japp nu sitter jag här igen och skall försöka fixa med etikrapporten. Det är så segt! Jag kommer aldrig igång. Efter skolan handlade jag eftersom jag var hungrig, men jag lagar ju inte mat när jag kommer hem utan sätter i mig en halv mörk chokladkaka med pistage! Jag tycker inte ens om pistage, medan jag kollar in hela världens onödiga bloggar, det börjag liksom bli ett beroende nu; bloggarna alltså. Är det ett dåligt tecken, att man måste läsa om andras liv för att ens eget inte är spännande nog? Kanske...

Jaha, idag har jag tänkt en del på A också, vet inte varför, eller jo; bekräftelse! Alla kroppens celler bara skriker efter det. Jag blev ju lite dissad i helgen skulle man kunna säga. Blev för full! Japp, ganska enkelt egentligen, nu i efterhand kom jag på att jag faktiskt gick och kräktes för att jag vid en punkt under kvällen kände mig för full, usch! Det var i alla fall en kille, söt, lite dryg, man det är ju sådana jag dras till.. Undrar om det kan vara en livlina ut; ”nej men alltså jag var inte intresserad, han e så himla dryg liksom. ” well well. Jag och M var på väg att gå i typ två timmar, hon blev upphånglad av en liten, liten kille som hette Pär, hi, hi. Sen gick hon. Efter shots med gin plus massa kladdkaka, efter vi legat sked i sängen allihop, typ 5 pers, skulle jag tillslut gå. Mister Dryg kysste mig ute i trapphuset. Så där bara drog mig till sig. Hann liksom inte fatta vad som hände mer än att han smakade tandkräm, det gjorde inte jag! Jag är annars en jävel på att kyssas har jag bestämt fått för mig, men nu hann jag inte komma igång förrän Polaren Pär kom ut i trapphuset, samtidigt som ljuset släcktes. Sen var det inte mer med det. De våldgästade Anna på bottenvåningen, läs flydde, och jag gick hem. Japp, kan anta att det var min icke-tandkrämsdoftande mun och faktumet att jag aldrig kom igång med hånglet, som liksom förstörde det hela. Stina sa i skolan på måndagen att Mister Dryg tydligen var en idiot och hoppades att jag inte hade blivit upp-över-öronen-förälskad i honom, vilket jag naturligtvis inte hade blivit, då jag inte sysslar med kärlek.